Mellan 2 000 och 5 000 medelålders eller äldre vuxna väntas söka ersättning hos den nyinrättade nämnden. Det handlar om fosterbarn som misshandlades, utsattes för sexuella övergrepp eller på annat sätt for illa i samhällsvården under åren 1920-1980. Statens kompensation är 250 000 kronor per person, men det kan bli mödosamma processer fram till beslut.
En av knäckfrågorna för nämnden blir att hitta alla gamla handlingar ute i kommunerna - papper som styrker att de sökande var placerade i fosterhem.
- På en del håll är dokumentationen borta. Går den inte att få fram alls får man försöka hitta vittnen, förklarar Håkan Ceder som utredde och förberedde för Ersättningsnämnden.Nämnden måste också få en bild av övergreppen, där det i ännu högre grad kommer att saknas dokumentation.
- Det kommer att bli många muntliga förhandlingar, som kommer att ta lång tid, säger Håkan Ceder.Utdragna ärenden, kniviga gränsdragningar och grusade förhoppningar i en del fall. Nämnden har ett tufft uppdrag i att avgöra vilka som är berättigade till pengar. Men barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) säger sig ändå känna glädje över att Ersättningsnämnden är på plats.
- Jag har varit övertygad om att det varit rätt väg att gå. Vi har en historisk skuld som vi måste manifestera i en särskild ersättning, säger hon.Hon understryker att nämnden har all nödvändig kompetens, och att den som sökt ersättning och fått avslag kan komplettera och söka igen.
- Jag tror jag kan säga att vi kommer att ha en betydligt bättre process i Sverige än andra länder. Vi har hämtat hem deras erfarenheter. I Norge gavs ersättning både på statlig och kommunal nivå, vilket ledde till olika ersättningsnivåer. Det skapade irritation hos de berörda, säger Maria Larsson.