– Det är väl inte så märkvärdigt, känns lite fånigt att uppmärksamma, säger först Einar och Viola när vi ringer på lägenhetsdörren i korsningen Klostergatan/Strandgatan i Eskilstuna.
Här har de förresten bott sedan guldbröllopsdagen för 20 år sedan. De ville ha hiss. Tidigare var de bosatta i Slagsta respektive Skogstorp. Paret trivs i centrala Eskilstuna, har jättefin utsikt över Stadsparken och Eskilstunaån från vardagsrumsfönstret med tillhörande balkong. Men ner på stan tar de sig inte längre.
– Nej, hu nej, det kan ju vara farligt, säger Viola.
Någon hemhjälp har paret dock inte, utan klarar sig ändå.
– Men vi har en fantastisk sonhustru, Eva, som vi ringer så fort vi behöver hjälp, säger Einar. Och tre söner, 11 barnbarn och 19 barnbarnsbarn.
Einar är född i Strängnäs, kring golfbanan, men flyttade tidigt till Söderlänna där pappa Knut Fredrik var smed. Viola i sin tur är född i Malmköping och var i början av 1940-talet anställd som piga vid Länna bruk.
Hur träffades ni?
– På en dansbana vid Länna bruk, säger båda först.
Men sen visar det sig att det nog var när Einar var på väg hem från dansbanan. Han var trött, det var sent och på landsvägen vid Länna bruk var ett gäng ungdomar samlade. I klungan fanns Viola.
– Han valde ut mig bland alla, säger Viola och skrattar, eller också var det bara jag som blev kvar . . .
– Nej, det var hon som släpade i väg med mig . . . Hur som helst bestämde vi i alla fall att vi skulle träffas dagen efter, på söndagen, efter min fotbollsmatch, fortsätter Einar.
Einar var målvakt i Länna IF i 28 år och i Dunker i två år. Han är fortfarande idrottsintresserad, men synen hindrar honom från att se alla sändningar på tv.
– Och jag saknar att inte kunna tippa trav längre, fortsätter han.
Einar har framför allt varit chaufför under sina yrkesverksamma år. Viola har förutom som piga jobbat på Krutbruket i Åkers Styckebruk och på Assa Stenmans i Eskilstuna.
Har ni några tips för ett långt äktenskap?
– Ja, men det hyr vi inte ut, säger Viola och skrattar igen.
Hon verkar ha lätt till skratt.
Einar tycks inte heller ha något dundertips att förmedla.
– Inte har vi haft samma åsikter alltid inte, men det har fungerat ändå, säger han. Vi har i alla fall aldrig slagits . . .
– Hur som helst har åren varit bra.
Några tips på hur man håller sig så pigg långt upp i åren då?
– Nej, visst har vi lite småkrämpor, men vi klagar inte. Många yngre har det värre.
Var gifte ni er?
– I Lilla Malma kyrka i Malmköping på nyårsafton 1942. Jag hade blå klänning, säger Viola och visar ett fotografi på väggen. Efteråt hade vi en liten middag.
De tre sönerna Runo, Roger och Ronny är födda 1938, 1943 respektive 1945.
Hur firar ni järnbröllpsdagen i dag?
– Det blir hemma hos yngste sonen Ronny och hans fru Eva i Skiftinge.
Det blir då middag med alla tre söner, respektive fruar och Einar och Viola har lovat att stanna kvar till tolvslaget.
Vi säger stort grattis på järnbröllopsdagen och Gott Nytt År!
Anneli Seidl
anneli.seidl@ekuriren.se
016 - 15 62 43