Centerns programförslag blev förstås ett allvarligt problem för Annie Lööf. Stora delar av hennes parti tycks inte vilja veta av programmet. Flera partidistrikt organiserar sig för ett samlat motförslag.
Det är inte så enkelt som att stryka lösryckta hugskott om månggifte och rätt att göra barn arvlösa.
Det som i programmet sägs vara liberalt är i själva verket silat och sållat så att det som är kvar är aptitligt i den högerlutande student- och lobbyistvärld som finansieras av näringslivshögern.
Det som drabbat centerns programarbete är en tankeställare för alla de fyra regeringspartierna, om en gemensam risk. Det som i hög grad är präglat av en amerikansk högerriktning är något annat än liberalism – som ju i Sverige vilar på en lång tradition av frihet, demokrati, sociala reformer och bildningsrörelse, från Anders Chydenius över Karl Staaff och Nils Edén, och med Bertil Ohlin som portalgestalt under senare årtionden.
Följderna av högerensidigheten i centerns programförslag är inte mest dramatiska i äktenskapslagstiftningen, utan i gapande hål i social- och utbildningspolitik.
Hela den stora liberala uppgiften att förena trygghet i obligatoriska socialförsäkringar med skatteregler och drivkrafter som uppmuntrar till arbete och god kapitalhushållning förbigås i programmet om inte med tystnad så med slagord om grundtrygghet.
Centern har inte övergivit en skattefinansierad sjuk- och äldrevård med hög kvalitet. Det är inte där problemet är. Men det finns bara en tomhet inför att individens frihet, hälsa och välfärd, liksom samhällets förmåga att ekonomiskt klara vården, skadas av sociala klyftor, utslagning och alkohol och narkotika.
Liberalism består i att vara för individen och det fria, demokratiska samhället. Liberalism är mot den totalitära staten, och mot allstatlighet.
Men liberalism är inte att vara mot staten som sådan. De svåraste hoten mot individen kommer ofta från icke-statliga penning- och organisationsintressen, liksom från alkohol och annat som får beroende att slå ut friheten.
Kunskap är också en frihetsfråga. I Centerns programförslag finns inget, absolut inget, av den vilja till återupprättande av bra utbildning för alla som Centern i regeringen tycktes ha accepterat.
Det som däremot finns är att kommuner ska kunna helt låta bli att ha egna skolor, att skolplikten ska avskaffas, och att krav inte ska ställas på att prestera undervisning i ämnena efter en timplan.
Det finns naturligtvis andra möjligheter än kommunalt ansvar, staten kan ta över, små kommuner skulle kunna ha kommunalförbund. Men det föreslår inte centern.
Det är i stället ekot från höger som hörs, hemundervisning ska kunna ersätta skola, andra skolor ska kunna helt ersätta kommunala skolor, kontrollen av att alla ämnen sköts ordentligt och inte hoppas över kan omöjliggöras.
Detta är inte frihetsförslag, håller man inte på skolplikten kan främst flickor ställas utanför samhället.
Antistatlig dogmatik kan vara negativ för enskilda människor, hur flott den än låter på seminarier hos Timbro.
Centerledningen, med Annie Lööf och hennes vice partiledare Anders W Jonsson (tv), tvingas med det kontroversiella programförslaget att hantera följderna av ett självmål av sällan skådat slag. Men det som inträffat är också en varning till de andra regeringspartierna om en gemensam risk de behöver akta sig för.
Foto: Christine Olsson, Scanpix