– Välkomna, vad roligt att ni är här! hälsar hon glatt när tidningen kommer på besök.
Då Rut växte upp i Nyköping var det mest häst och vagn som gällde.
– Vi barn sprang efter hästskjutsarna och hoppade upp.Ibland lät kusken piskan vina i närheten av oss och då fick vi hoppa av.
– Jag kommer ihåg att jag önskade mig en cykel i konfirmationspresent. Så kom en utkörning från "expressen" med häst och vagn och stannade utanför vårt hus, lasten var en stor trälår. Jag blev så besviken då jag såg att låren innehöll en orgel. Jag ville ju ha en cykel.
Rut kommer från en musikalisk familj. Fadern startade och ledde Frälsningsarméns musikkår i staden. Själv har hon spelat gitarr, piano, cittra och så förstås orgel.
När Rut var 17–18 år fick hon ett erbjudande om en plats på ett konditori i Valla. Ruts föräldrar sa ifrån, men Rut stod på sig och så fick hon äntligen lov att prova en anställning i konditoriet. Det var sommaren 1928 och julivärmen gjorde att ett fönster stod öppet. Då kom en militär förbi. Han tittade in och frågade om han fick köpa en tändsticksask. Det fick han. Asken kostade 5 öre.
– Den där ska du försöka bli bekant med. Han är en bra och snäll man, sa alla till henne.
Efter några dagar kom militären tillbaka. Han presenterade sig som Gösta Undberg och undrade om Rut ville gå på promenad med honom då hon hade slutat för dagen.
Det blev flera promenader. Men så blev Rut tvungen att fara hem till Nyköping. Hennes mamma var sjuk och hon behövdes hemma.
Kärleken höll dock i sig och efter åtta år gifte sig Rut och Gösta och hon lämnade hemstaden för Valla. Där kom hon att stanna. Paret fick två döttrar, Birgitta och Margareta.
Gösta avled 1971 efter 35 års äktenskap.
I dag är döttrarna i 70-årsåldern.
– Snart bor de väl här på Vallgården de också, skämtar Rut.
Kristina Rönnqvist/KK