I de svenska köttfabrikerna tillämpas inte Sveriges djurskyddslag. Djurindustrin utnyttjar lagen för att upprätthålla myten om det goda svenska djurskyddet. Djurskyddsorganisationerna förleds att spela med och ödsla energi på att försöka förverkliga en vacker men juridiskt innehållslös lagstiftning. Den centrala principen att allt djurplågeri är olagligt och straffbart hamnar i skymundan.
När Astrid Lindgren var liten bestod den typiska gården av några höns, tre kor, två hästar och en gris. Djuren hade kärleksfulla namn som Rosa, Godnos eller Gullros. Då fick djuren vara ute, känna gräset under fötterna och se solen på riktigt. Trots att ingen djurskyddslag fanns utdömdes hårda straff i tingsrätterna för förseelser som dagens djurskyddsinspektörer inte ens bryr sig om.
Nu lever köttfabrikernas djur i verklighetens gehenna. De flesta är grovt överviktiga och hålls instängda på så liten yta att de knappt kan vända sig om. Den extrema aveln har lett till smärtsamma genetiska defekter i leder, skelett och vitala organ. Det livslånga lidandet slutar ofta med att det hyperventilerade djuret långsamt kvävs med koldioxid innan medvetandet till sist slocknar.
I djurskyddslagen står att djur ska skötas i god miljö och på ett sätt som ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Men ett övergött slaktsvin som väger 100 kilo har endast 0,94 kvadratmeter i boxen. Höns i värpburar har 0,06 kvadratmeter och frigående höns packas ihop till 20 höns per kvadratmeter golvyta. De allra flesta djuren får aldrig uppleva dagsljus eller frisk utomhusluft.
I djurskyddslagen står att det är förbjudet med avel på djur med genetiska problem som orsakar lidande. Men var sjunde svensk kyckling lider av allvarliga benproblem och försämrad rörelseförmåga på grund av den måttlösa aveln. En svensk mjölkko har ett juver som är minst tio gånger större än de vilda förfädernas. Av Sveriges kor drabbas varje år 15–20 procent av plågsam juverinflammation, mastit.
I djurskyddslagen står att djuren ska skyddas mot onödigt lidande. Men nu bedövas de allra flesta grisar och många slaktkycklingar med koldioxid i samband med avlivning. Det kan ta uppemot en halv minut innan djuret blir medvetslöst. Koldioxiden aktiverar en naturlig reflex att kippa efter andan vilket orsakar ytterst obehagliga kvävningskänslor.
Den mångordiga djurskyddslagen grönmålar det ökande djurplågeriet i Sverige. Den som orsakar lidande hos ett djur kan enligt brottsbalken dömas till två års fängelse. Djurskyddslagen bör därför bytas ut mot en enda djurskyddsförordning om att Jordbruksverkets djurskyddsföreskrifter ska skydda djuren från lidande i enlighet med brottsbalkens lagtext.
Jonas Norberg
Djuretik.nu