Hon tar emot i sitt hem, det vackra, anrika 1830-talshuset i Torshälla från vilket hon kan blicka ned över Nyby bruk, som en tid drevs av förste brukspatronen på Surahammars herrgård.
Surahammars herrgård som blev kronjuvelen i Anna Suurnas imponerande entreprenörskap.
– Vad mycket jag gjort egentligen, utbrister hon när vi under intervjun benar upp hennes yrkesverksamma liv.
– Det är många gånger jag ställt mig frågan "klarar jag det här?" Men om man inte provar vet man ju inte, och jag är inte rädd för att misslyckas. Man gör sitt bästa bara, mer kan ingen begära.
I juli är det 45 år sedan hon kom till Sverige, lockad hit av kärleken. Förhållandet höll bara ett par år, men Anna stannade i Sverige.
– I Polen hade jag haft en tuff barndom, och flyttade hemifrån, från bondgård till storstad, när jag var 15 år. Jag jobbade på ett företag som konstruerade handikapphjälpmedel på dagarna och läste kontorskunskap på kvällarna. När jag kom till Sverige och Eskilstuna läste jag först svenska och började sen arbeta som tolk och hemspråkslärare. Tre somrar reste jag till Polen och pluggade metodik och pedagogik i polska språket.
De kunskaperna ledde till att hon blev medförfattare till en bok om polska språket, avsedd för barn boende utomlands - vilket i sin tur förde med sig att hon valdes in i ledningen för Internationellt Kulturcentrum på såväl nationellt som lokalt plan. Hon ansvarade för många festivaler och utställningar för invandrare.
– Genom åren blev det många internationella festivaler på Parken Zoo. Vi tog dit artister som Viktor Klemenko, Martin Best, Lasse Åberg och Cyndee Peters.
En som fick upp ögonen för Anna och hennes programledartalang var tv-producenten Edvard Matz, som handplockade henne till ledningsstaben för ett nytt underhållningsprogram.
– Varieté Påfågeln var lite som Nygammalt men med både svenskfödda och invandrade artister. Jag blev programledare.
Att jobba med tv-produktion gav mersmak. Anna fick lust att utbilda sig till producent, men avråddes. Marknadsutsikterna för yrket spåddes usla...
– Jag läste till fritidspedagog i stället. Det har jag aldrig jobbat som.
I Eskilstuna ville man ha Anna som programansvarig för arrangemang i turismsektorn. Det hann bli en diger programlista innan hon varvade med några år i hotellbranschen. Mellan -84 och -89 var hon Sara Hotels försäljningschef i Eskilstuna.
Engagemanget kring kulturprogram i kommunen fortsatte, och hon erbjöds jobbet som turistbyråchef.
Så småningom lämnade hon Eskilstuna, för att marknadsföra Mälardalen och Gotland på den polska turistmarknaden.
– Men 1998 kände jag att nu var det dags att skapa något eget, med all erfarenhet jag hade från många branscher. Min dröm var att kunna ta över pappas släkts slott i Polen, som konfiskerats och hamnat i statlig ägo. Men det handlade om för stora pengar.
På sina marknadsföringsuppdrag i Västmanland hade hon åkt förbi Surahammars herrgård - och slagits av likheterna mellan den byggnaden och slottet i Polen. Hon inledde förhandlingar - och fick köpa herrgården, som totalrenoverades.
– Det blev en fantastisk resa. Jag gjorde stället till mitt eget och la ned hela mitt hjärta i arbetet med att bygga upp verksamheten. Gästerna skulle känna det som att de kom hem till mig.
Den fyrstjärniga konferensanläggningen med hotell och restaurang fick såväl svenska som internationella gäster, och prisades med Kavalleriorden av den polska presidenten. 2009 kände hon att kroppen började bli sliten och att hennes koncept var färdigutvecklat, och hon sålde anläggningen.
– Nu driver jag ett eget företag och jobbar med polsk-svensk turism. Jag tar uppdrag, småprojekt, och arbetar så mycket jag vill.
Kärleken till hemlandet Polen har aldrig klingat av.
– Jag har alltid byggt broar, alltid jobbat för att föra Sverige och Polen närmare varandra. Jag lever i två kulturer som båda är mig kära. Polen är mitt ursprung, men jag har satsat allt på att anpassa mig till Sverige, som är mitt hem.
Anna Suurna är känd för att ha ett stort hjärta och för att generöst hjälpa andra människor.
– Det ska man göra för att man kan och vill, man får tillbaka så oändligt mycket hela tiden genom att vara generös.
Tankar kring att fylla 65?
– Jag känner mig inte så gammal. Själen är betydligt yngre.
– Mitt liv har varit oerhört berikande, men det har gått väldigt fort och det är jag ledsen för. Jag känner att det finns så mycket mer jag kunnat och velat göra. Men allt tar tid och den tiden har jag inte längre. Nu får jag njuta av tanken på allt jag ändå hann, och vara tacksam för att jag är frisk.
Hur firas födelsedagen?
– Den är mitt i veckan, nära jul. Jag tror inte det blir något speciellt alls utan bara en liten familjesammankomst. Jag väntar tills jag fyller 70. Då blir det stor fest.
Anne-Lie Andersson
anne-lie.andersson@ekuriren.se
016 - 15 61 83