För snart ett år sedan ställde hon ut några stillbilder: en ung kvinna med vingar av eld. Vackert men också skräckinjagande. En brinnande ängel?
Inte i Charlotte Gyllenhammars ögon.
- Men jag har hört det tidigare. Vissa av de här fotografierna är ju oerhört dramatiska, eld är ju dramatiskt. Och när det brinner på en människa blir det förstås väldigt smärtsamt.Bilderna kommer från "Natt", hennes allra kortaste videoverk hittills men förmodligen också det mest dramatiska, en film som till skillnad från de tidigare installationerna, filmerna och bilderna placerar åskådaren mitt i smärtpunkten, tycker hon.
Att den tagit drygt två år att färdigställa beror delvis på att hon var tvungen att göra om själva filminspelningen, rata försöket med ett montage för att i stället anlita en stuntkvinna som brann på riktigt.
Började storgråta
Charlotte Gyllenhammar berättar om en dramatisk inspelning sommaren 2013. Allt gick bra, men hennes assistent började storgråta inför synen av den brinnande kvinnan. Den utdragna skaparprocessen beror också på att filmen blev så stark.
- Jag började med att visa stillbilderna, och nu visar jag filmen för första gången, jag tyckte det var så svårt att släppa ifrån mig den, den var svår att se.Sedan det uppochnedvända trädet på Drottninggatan i Stockholm ("Die for you") i början av 90-talet har ett spår i hennes konst även fortsättningsvis handlat om tyngdlagens krafter, om underjordens hotfulla lockelse. Göteborgs konstmuseum visar nu hennes största utställning i Sverige på tio år. Ett 20-tal verk ingår, däribland den nya sviten "Natt", eller "Night", som förutom videoverket även omfattar skulpturer där hennes bilder av uppochnedvända kvinnor nu klivit ut i rummet och blivit tredimensionella.
Kjolarna över huvudet
Kvinnogestalten med benen rakt upp i taket och volangkjolarna hängande ner över huvudet ter sig som ett utropstecken i rummet, som en uppochnedvänd kalk, skriver intendenten Anna Hyltze. Själv tycker Charlotte Gyllenhammar att de påminner om timglas och tunga klockor.
- För mig är det en bild av tyngdlagen.Även när hon började med sina uppochnedvända kvinnor tog det lång tid innan hon visste hur de skulle visas. Också den gången ställde hon ut stillbilderna före videoverket.
- Det var när jag kunde närma mig henne underifrån som jag kände att det gick att visa henne. Först nu är hon ute i rummet och mer exponerad. Det handlar väl om saker som jag varit rädd för eller haft respekt för.