Eftersom jag tittade slarvigt på deras banderoll och delvis gick i andra tankar höll jag i några sekunder i banderollen i ena ändan medan en av demonstranterna plockade fram en broschyr åt mig. På grund av brist på uppmärksamhet inbillade jag mig att demonstranterna protesterade mot hur Castroregimen på Kuba behandlar sina meningsmotståndare. ­Efter att ha skumläst broschyren stod det klart för mig att demonstranterna var från Svensk-kubanska vänskapsföreningen och att de demonstrerade mot att de fem kubanerna sitter fängslade i USA.

Jag kan inte ha någon egen uppfattning om det som står i broschyren stämmer eller inte. Det har hänt att Amnesty­ har kritiserat USA för brott mot de mänskliga rättigheterna, så det som står i broschyren kanske stämmer. Vad som däremot retar mig är Svensk-kubanska föreningens totala ointresse för hur Castroregimen behandlar sina egna meningsmotståndare.

På Google under rubriken "Kubas politiska fångar" finns det en länk till en kubansk människorättsorganisation som kämpar för att få dissidenter fria på Kuba. Amnesty har även uppmärksammat brott mot de mänskliga rättigheterna där. Till och med Jonas Sjöstedt (V) som befinner sig på motsatt politisk planhalva jämfört med mig har tagit avstånd från Castroregimen. Det är kul att konstatera att det åtminstone finns någonting som jag är överens med honom om.

När jag insåg vilka som demonstrerade gick jag tillbaka och talade om vad jag tycker om deras dubbelmoral. Till svar fick jag att i stort sett all kritik mot regim­en var lögner och illvillig propaganda. Jag nämnde Armando Valladares som satt fängslad i 22 år för att han sade vad han tyckte om förtrycket. Officiellt greps han för ha placerat bomber i Havanna. I en intervju som publicerades i Svenska Dagbladet för tre år sedan berättade han att han vägrade klistra upp affischer med kommunistpropaganda i ett fönster i den bank som han arbetade i. Om Svensk-­Kubanska föreningen anser att all kritik­ mot Castroregimen är förtal och illvillig propaganda så föreslår jag någon av deras medlemmar återkommer med ett eget inlägg.

Bo Bergman

Det handlar om fem kubaner som med fredliga medel sökte information om terrorplaner riktade mot Kuba. Och som 1998 fängslades och dömdes till långa fängelsestraff. Tre av dem fick livstid.

Fallet handlar om att USA tol­ererat och i många fall utbild­at och understött terroristgrupper, baserade främst i Miami, som i mer än ett halvt sekel plågat Kuba. I kravet­ på frigivning av de orättvist­ fängslade kubanerna har Svensk-Kubanska Föreningen sällskap med många världen över. I USA bland andra av förre presidenten Jimmy Carter, förre justitieministern Ramsey Clark och förre chefen för USA:s diplomatiska beskickning på Kuba, Wayne S. Smith. Den senare har beskrivit rättegången mot de fem kubanerna som en sorgens dag i den amerikanska rättvisans historia. Smith avgick 1982 i protest mot Reagan/Bush-administrationens uppbackning av terrorism i Centralamerika.

Men Bo tycks anse att fallet knappt är värt uppmärksamhet. En märklig hållning tycker jag.

I mitt samtal med Bo framförde jag meningen att Kuba inte bara, under mer än ett halvt sekel, utsatts för en stormakts ekonomiska blockad,­ inva­sionsförsök, diplomatisk isol­ering och ständigt återkommande terrorangrepp. På grund av Kubas tilltag att vägra dansa efter stormakten USA:s pipa har en del i den politiska krigföringen också varit en massiv, aldrig upphörande och världsomspännande propagandakampanj mot Kuba och det socialistiska samhällsbygget.

Fallet Valladares är ett bland väldigt många exempel. Han var ingen poet, han blev aldrig torterad och han hade inget behov av rullstoll. Han fängslades för deltagande i terroraktioner i början av 60-talet. Inte för sina åsikters skull. Bluffen avslöjandes efter det att han frigivits. Den franska presidentfrun Mitterand, som varit engagerad för att få honom frigiven förklarade att hon inte ville ha med honom att göra. Sedan har det varit i stort sett tyst kring Valladares. Några lärde sig nog en del. Deras tystnad speglar väl en viss förlägenhet.

Bo har satt sin tillit till käll­or (som naturligtvis kallar sig förkämpar för mänskliga rättigheter och dylikt) vilka ingår i stormaktens propagandamaskineri. Jag hoppas han framöver ställer sig mer källkritisk.

Vad gäller tortyr på Kuba, vilket Bos källor rutinmässigt tal­ar om, är Amnesty Internationals ståndpunkt att någon sådan inte förekommer. Utom på ett ställe: Guantánamobas­en. Som sedan 1902 är ockuperad av USA. En ockupation som i sig strider mot internationell rätt och som fortgår trots Kubas protester.

Bo, handen på hjärtat: Verkar det inte som att det faktiskt kan finnas en anständig grund för mitt och Svensk-­kubanska Föreningens engagemang och ståndpunkter?

Tomas Widén

Hon talar om en annan form av hjälpsamhet, generositet, öppenhet inför varandra som möter henne när bilen kör genom Europa. Ett annat sätt att fixa och ordna, stötta upp.

Som för de äldre, till exempel. När välfärden saknas stärks banden mellan individer och generationer. Människor kommer varandra nära på ett sätt som de inte skulle göra annars.

I en kultur där samhällsapparaten tar hand om våra smärtor, vår sorg, våra behov av nöjen och upplevelser. Räknar ut på förhand vad vi som människor kan tänkas behöva och skapar nät som kan tillgodose det.

I en sådan kultur frågar sig individen ständigt: vad får jag ut av att hjälpa dig, när någon annan kan göra det i stället? Gratis. Samhället betalar.

Inget fel i det, att skapa en grundläggande trygghet för människor. Tvärtom, något att föredra. Intressant dock att följa tråden som löper från en människa till en annan när skyddsnäten saknas.

När någon ringer en bror som ringer en vän som har en kusin. En sammanhållning flera av oss individualiserade trygga svenskar bara kan tråna efter i vår fantasi.

Sinnebilden för storfamiljen: en brokig skara som trängs kring ett långbord. Det skrattas, skålas och gråts över generationer. Bebis, son, mor, farfar, gammelmormor.

En ljusslinga hastigt uppsatt i ett träd kastar ljus över skratten, över den äldste, som liksom bebisarna somnat med huvudet lutat mot någons axel.

Alla ska med. Den starkaste gemensamma nämnaren, det som förbinder dem med varandra. Självklart en sinnebild som endast funkar om det finns en gemenskap, där var och en underordnar sig det villkorslösa förhållningssättet.

Den svenska varianten framstår tydligt. En kontrast. Tråden löper som en slak lina utan avbrott, desto färre människor längs med vägen, sällan äldre människor för de bor på ett boende eller får det sociala livet tillgodosett när någon högläser ur dagstidningen.

Sedan kan det också vara smärtsamt att vara anhörig till någon som lider av en sjukdom. Särskilt när det kanske inte finns andra anhöriga att luta sig mot, ungefär som i sinnebilden, kring långbordet, omgärdat av olivträd. När det är glest också mellan dem som sitter kring bordet.

Oavsett vad: Som individualister underskattar vi, helt klart och säkert generellt, vår egen roll i våra närmaste äldres liv, och ringer säkert dem som kunde stå oss nära alldeles för sällan, och för sent.

För att det ligger i individualistens natur att leva sitt eget liv, sköta sig själv, i tron att andra gör det samma.

Kristina Emanuelsson är sociolog och utvecklare i Eskilstuna kommun.

Självinsikt är väl inte miljöpartisternas bästa gren. Än sämre är de på långsiktigt ansvar för ekonomiska beslut som inte varje gång är bekväma.

En av deras allra sämsta grenar är att stå upp för att välfärdssamhället i hög grad bygger på arbete – och att det därför ska löna sig att arbeta.

Därför borde inte deras gruppledare, Sörmlandsledamoten Gunvor G Ericson, låta förvånad och missnöjd med att Miljöpartiet tills vidare inte är välkommet till allianspartiernas och Socialdemokraternas pensionsarbetsgrupp. Hon borde inse att detta är något Miljöpartiet orsakat på egen hand.

Pensionsarbetsgruppen, som i höst ska resonera sig samman om åtminstone en del justeringar i pensionsreglerna, är ingen utredning vilken som helst.

Den kom till som de fem partiernas gemensamma sätt att vårda ett pensionssystem som ska fungera och vara stabilt över generationer, och som har centrala men ömtåliga bärande principer som måste upprätthållas.

När pensionsreformen utformades på 90-talet insåg man att reformens såväl ekonomiska som politiska stabilitet behövde tryggas.

De fem partierna kom överens om att fortsätta att vårda reformen tillsammans, och om att eventuella ändringar alltid skulle göras under enighet mellan de deltagande partierna.

Detta ställer en hel del krav, både på att samarbeta med andra och på att avstå från att använda pensionsreglerna som taktiska spelbrickor i valkampanjer.

Detta har fungerat riktigt bra så här långt, och man kan utgå från att enighet uppnås även vid den översyn som ska diskuteras under hösten.

Men Miljöpartiet har under lång tid ägnat sig åt att angripa pensionsreformen, inte alltid från samma, utan från något skiftande utgångspunkter.

I botten ligger att Miljöpartiets utgångspunkt var att förkasta en av kärnpunkterna i det tidigare ATP- systemet, som också är en kärnpunkt i det reformerade systemet, nämligen att pensionerna, ovanför grundnivån, följer inkomst och inbetalda avgifter, upp till ett tak.

När principbeslutet togs av riksdagen 1994 var MP visserligen inte representerat.

Så det var bara vänsterpartiet och ytterhögern – i dess dåvarande Wachtmeisterska skepnad – som förenades i att rösta nej till pensionsreformen. MP har efter återkomsten till riksdagen visserligen dämpat sitt avståndstagande men ändå vid en rad tillfällen visat att det inte anslutit sig till reformen.

Gunvor G Ericson borde förstå att de fem partier som arbetar under det ömsesidiga kravet att de ska uppnå enighet inte kan ta in en sjätte aktör som inte uppskattat utan tvärtom ogillat den grundläggande principuppgörelsen – och som kan misstänkas an-vända en plats i arbetsgruppen till att missbruka vetomöjligheten och vilja riva upp delar som den politiska enigheten grundats på.

Det finns alldeles för mycket erfarenhet av språkrör som är duktiga på att säga behagliga ord om mycket, och samtidigt låta som om talet om ändrad livsstil och grön omställning inte ska kräva uppoffringar av någon – utom någon annan förstås.

Menar Miljöpartiet allvar med att ställa sig bakom det nya pensionssystemet och delta i pensionsarbetsgruppen är första steget att föreslå Miljöpartiets kongress att godkänna anslutning till pensionsreformen, inte i fluffiga Fridolinformuleringar utan punkt för punkt i alla de viktiga delfrågorna.

Går kongressen med på det?

Ja, i så fall är det ett nytt läge.

MP:s gruppledare Gunvor G Ericson, här i riksdagens kammarfoajé med kollegan Per Bolund (MP), bör först få partiets kongress att ställa sig bakom det nya pensionssystemet. När det skett blir henns önskan om att sitta med i pensions­arbetsgruppen mer trovärdig.

Foto Bertil Ericson / SCANPIX

På torsdagskvällen lämnar han tryggheten, familjen och vännerna i Eskilstuna för att i kamp med sju andra försöka ta positionen som startande quarterback i collegelaget Alderson-Broaddus Battlers.

- Jag måste våga tänka att jag är nummer ett, varför ska jag annars lägga ner all den här tiden. Så jag har övat under sommaren på att inte vara så mycket svensk jante och ibland kommit på mig själv med att tänka "nu var jag kanske lite väl kaxig", säger han och skrattar.

Han får med sig en kompis härifrån och de ska bo ihop i studentkorridor på skolan i West Virginia.

- Det är en trygghet, skönt att ha någon att prata svenska med. Men klart att jag är nervös. Det är 670 mil bort och tidigare har det känts rätt kul att snacka om att flytta till USA, de senaste dagarna har det blivit mer allvar och jag har funderat vad jag egentligen håller på med.

- Men samtidigt, jag är redo och funkar det inte så vet jag ändå när jag blir gammal att jag åtminstone gjorde ett försök.

Precis som för skivindustrin är ryktet om dagstidningens död än så länge kraftigt överdrivet. Det finns lika många dagstidningar i dag som för 30 år sedan och lönsamheten är ännu okej eftersom rejält höjda prenumerationsavgifter i viss mån kompenserat för färre läsare.

Så det finns tid, men det brådskar. De senaste åren har upplagorna rasat och annonsintäkterna ännu mer när framför allt de unga nobbar den betalda papperstidningen. Fast reaktionen från reklamköparna är överdriven, tycker Anders Ericson, vd på Sveriges Annonsörer.

– Annonstappet är betydligt större än läsartappet.

Men läsarna riskerar fly i än större utsträckning i takt med generationsväxlingen.

– När de unga slutar läsa papperstidningen går de inte över till nätet, säger Jonas Ohlsson, medieanalytiker på Nordicom.

I tidningarnas jakt på nätläsare, helst betalande, har inte särskilt mycket hänt, fram tills i år. De stora mediehusen som Bonnier, Stampen, Schibsted och Gota Media har den senaste tiden infört begränsningar av gratisläsandet och flera följer efter. Mittmedia, Hallpressen, Nya Wermlands-Tidningen och Norrbottens-Kuriren planerar att ta betalt. 

Också Eskilstuna-Kuriren ska börja ta betalt för läsandet på webben.

Enligt chefredaktör Peo Wärring är det för att det är först nu tiden blivit mogen.

– Människor har vant sig vid att det inte alltid kan vara gratis. Man betalar för musik i Spotify, streamingtjänster för film, appar till mobilen. Då är det naturligt att man betalar för journalistiken.

En vanlig variant är att börja ta betalt efter ett antal gratislästa artiklar eller att innehållet är begränsat för ickebetalande. På Eskilstuna-Kuriren kommer vissa artiklar vara gratis, men merparten kommer man behöva vara prenumerant för att läsa.

– När man klickar på en artikel på hemsidan kommer man i de flesta fall bara få tillgång till den om man är prenumerant, men vissa delar kommer fortfarande vara gratis. Men webbsidan kommer ändå vara intressant för alla, för man får en bild av allt som hänt. Det är först när man vill läsa mer man måste vara prenumerant, säger Peo Wärring.

Vad vill du säga till dem som tycker att det är snålt av tidningen?

– De människorna vill säkert ha lön för sitt arbete. Det vill människor som jobbar på medieföretag också.

Exakt när betalning kommer införas på ekuriren.se är inte helt klart , men att det blir i höst är spikat. Är man redan prenumerant kommer man som en del av sin prenumeration få tillgång till betalwebben.

– Vår huvudprodukt blir en prenumeration på papperstidningen, då får man på köpet möjlighet ta del av allt innehåll även i de digitala kanalerna.  Men vi kommer också ha abonnemang som bara är digitala, och vi kommer också ha ett abonnemang där man får papperstidningen fredag-lördag och har den digitalt övriga dagar, säger Peo Wärring.

Hur tror du det kommer gå?

– Jag är väldigt positiv till det här. Jag är övertygad om att det kommer gå bra.

Maja Edsö EK/TT

En stark återhämtning av den kinesiska exporten ger hopp om att världens näst största ekonomi är på väg att stabiliseras.

Kinas handelsöverskott minskade med 29,6 procent jämfört med samma period förra året och uppgick till 17,8 miljarder dollar, enligt myndigheterna.

Exporten ökade med 5,1 procent jämfört med året före, vilket är bättre än analytikerna räknat med. Importen ökade med 10,9 procent under motsvarande period, vilket är mer än fem gånger mer än vad analytikerna förutspått.

Tokyobörsen fortsatte snart en hel veckas kursfall på torsdagen. På övriga ledande Asienbörser såg det något ljusare ut.

Vid stängning hade Nikkei 225-index fallit med 1,6 procent efter raset på 4 procent i onsdags. Det bredare Topix-index fortsatte också nedåt med ett fall på 1,4 procent på torsdagen.

Initialt såg torsdagen ut att bjuda på en återhämtning, men det slutade trots allt nedåt. Tokyobörsen har med torsdagens fall sjunkit fem handelsdagar i rad.

Seoulbörsens Kospi-index stängde på en uppgång med 0,3 procent, medan Taiwanbörsens Weighted-index sjönk 0,2 procent.

Börserna i Hongkong och Shanghai låg på plus i den avslutande torsdagshandeln.

Eva, som i dag är en bit över 20 år och drogfri, berättar i ett längre reportage i Strengnäs Tidning om de många institutionerna hon skickades till för att komma till bukt med alkoholproblem och självskadebeteende. Hon ser åren mellan 14 och 18 år som stulna år.

- Det var värre än att sitta i fängelse. Det var en smal korridor med sex rum, de var små som celler. Sängen och skrivbordet satt fast. Fönstren var av pansar, allt var låst och det fanns en liten rastgård, berättar Eva om ett så kallat paragraf 12-hem.

Socialkontoret i Strängnäs kommun vill satsa på att hjälpa ungdomar i Evas situation på hemmaplan i stället. Bland annat med professionella team, så kallade sociala insatsgrupper och öppenvårdsalternativet Beroendecentrum Ung.

Målet är att 70 procent av insatserna ska ske på hemmaplan.

Fotnot: Eva heter egentligen något annat.

- Trots vårt centrala läge verkar få veta om att och var vi finns, säger Tom Holmlund som är föreningens ordförande.

Till helgen hoppas medlemmarna att fler ska få upp ögonen för huset. Då arrangeras "Konst på planket" där Form och färgs konstnärer visar upp sitt arbete på - just det -

planket ute på husets gård.

Själva föreningen har rötter i 1970-talets första hälft.

Räddningstjänsten i Strängnäs larmades nära midnatt på onsdagen till en byggarbetsplats på Nygatan. Vittnen hade sett rök från platsen och två personer springandes därifrån.

När polis och räddningstjänst kom till platsen konstaterades det att röken kom från en tömd pulversläckare.

Polisen har anmält händelsen som olaga intrång och undersöker om några spår från inkräktarna finns på pulversläckaren.

Det var en rutinkontroll natten till torsdagen på riksväg 52 som berövade den omkring 40-åriga kvinnan på sitt körkort.

Hon fick blåsa i polisens sållningsinstrument och det gav positivt utslag. Efter kroppsbesiktning på polisstationen konstaterades hennes promillehalt till 1,08 promille.

Kvinnan, hemmahörande i Eskilstuna och sedan tidigare inte känd av polisen, misstänks nu för grovt rattfylleri.

Lars-Erik Rundqvist, marknadschef på företaget Momento i Flen - som bland annat riktar sig till den tyska marknaden - menar att det märks att intresset för tyska språket minskat.

- Just nu ska vi rekrytera någon till kundsupporten som bland annat ska ha hand om tyska kunder. Men även om vi gått ut med att kunskaper i tyska är ett önskemål så är det bara under hälften av de sökande som kan språket.

Han menar också att tyska inte längre är ett krav i kontakten med den tyska handeln.

- Det är mer globaliserat nu och merparten av våra tyska kunder är bra på engelska numera. Engelska har också blivit det huvudsakliga affärsspråket.

När det gäller tredjespråk för elever i niondeklass finns dock en grupp som har gått emot trenden. På Malmaskolan läste 17 pojkar (och två flickor) tyska som niondeklassare. Ett högt antal, om man jämför med hur det ser ut på övriga skolor i kommunen. Alice Horsman, rektor på Malmaskolan, har intervjuat alla elever i niondeklass om deras studier och tror att de ofta väljer språk beroende på vem som är lärare och hur undervisningen ser ut.

- Innehållet är viktigt för eleverna. De vill hellre lära sig om landets kultur och att prata än att plugga massa glosor.

Läs hela artikeln i dagens papperstidning

Motorförarnas helnykterhetsförbund, MHF, har länge velat prova tekniken i skarpt läge och i slutet av augusti blir det verklighet i ett pilotprojekt vid Stena Lines färjeterminal.

Poängen med att koppla just den här tekniken till alkobommar är snabbheten.

Generellt verkar yrkesförarna ha bättrat sig efter dödsolyckan för fem år sedan då en berusad lastbilschaufför körde mot trafiken på E 65 utanför Svedala. Enligt polisen är det i stället ofta privatbilister som är onyktra.

I Skåne tar polisen ytterst sällan rattfulla förare i hamnarna.

I Stockholm är onykterheten i hamnarna fortfarande ett stort problem. Var 62:a kontrollerad förare är berusad.

På en soldränkt balkong vid Thomasgården i Strängnäs njuter Gunnar Holmström av den varma sommarbrisen. Poesi har varit en stor del av hans liv och han citerar en dikt ur häftet "Ölandslyrik" som han skrivit själv. Framför honom står en förgylld brudkrona i metall, som han en gång tillverkade åt sin fästmö Margareta.

– Den bar hon när vi gifte oss i Gamla Uppsala kyrka, säger Gunnar och ler åt minnet. Han berättar att han tycker om att konstruera och bygga saker, något han alltid gjort, och varför skulle han då inte göra en brudkrona åt sin blivande hustru?

– Jag har också byggt ett flertal ångmaskiner, och två husvagnar i aluminium, med mahognyfaner på insidan, säger Gunnar. Den var faktiskt fin och vi använde den som gäststuga på Öland när vi fick främmande.

På Öland har Gunnar och hans familj tillbringat många somrar, vid först ett grönt och sedan ett gult hus, som Gunnar också var med och byggde. Det stora nöjet med Öland var att upptäcka.

– Jag och Margareta cyklade åt väst och öst, åt norr och sedan ner till söder, runt hela ön. Vi cyklade mycket, hon och jag.

Cykling och idrott har varit en stor del av Gunnars liv, bland annat så arrangerade han Trekampen när han kom till Strängnäs på 40-talet, en friidrottstävling för årskurs 4-6 som lever än i dag.

– När jag fick tjänst i Strängnäs startade jag omedelbart den så kallade Trekampen, där det var löpning 60 meter, längdhopp och kast med liten boll, säger han. Det är till och med så att några av mina barnbarn har deltagit i Trekampen.

Innan dess hade Gunnar varit engagerad inom gymnastiken som truppdomare i Hälsingland och tävlat i löpning på distanserna 100, 200 och 400 meter. Det ideella engagemanget riktade sig senare in på scouterna i Mariefred och Strängnäs.

Men i dag är det kalas som gäller. Födelsedagen firas med en liten fest tillsammans med släkt och vänner, barn och barnbarn.

Josefin Lundin

josefin.lundin@ekuriren.se

0152-474 00

Många nöjer sig med bara några dagars ledigt. Det visar en undersökning från Företagarförbundet och Visma.

Samtidigt önskar tre av fyra att de kunde ta ut mer semester.

Orsakerna till de korta semestrarna varierar i undersökningen. Runt en fjärdedel säger att de inte har tillräcklig lönsamhet i företaget och därför måste jobba. Var tredje sörmländsk småföretagare säger att verksamheten kräver att de är tillgängliga för sina kunder. 15 procent säger att deras anställdas rätt till sammanhängande semester är skälet bakom deras egen korta ledighet.

Två unga brittiska kvinnor blev utsatta för en syraattack på ön Zanzibar, Tanzania, natten till torsdagen. Syran kastades i ansiktet på dem av två män som åkte förbi på moped. De fick också syra på kroppen och händerna.

Det är första gången som västerlänningar utsätts för en sådan attack på det populära turistmålet, sade polisen.

Kvinnorna arbetade som volontärer på ön.

Vandrarmusslan sprider sig rekordsnabbt i Östergötland, enligt Havs-och vattenmyndigheten (HaV). Vid inventeringar har man sett hur snabbt bestånden verkar öka i sjöarna Glan och Roxen.

Man har också fått in tips om fynd i Bråviken utanför Norrköping och i Garnsviken i Österåkers kommun.

Vandrarmusslan kan sätta igen vattendrag och är som vassa knivar för de badandes nakna fötter.

Mätteknikkoncernen Hexagon redovisar en vinst före skatt på 122,9 miljoner kronor för andra kvartalet 2013. Det kan jämföras med vinsten på 113,1 miljoner kronor motsvarande period 2012.

Omsättningen uppgick till 635,1 miljoner kronor, jämfört med 607,1 miljoner kronor ett år tidigare.

Sundbyholms golfbana har varit stängd sedan i oktober och området håller nu snabbt på att växa igen.

Markägaren SGAB har förgäves försökt sälja.

Nu prövar bolaget ett nytt grepp, ett markbyte där kommunen får 50 hektar golfbana mot lika mycket mark i Odlaren.

I dagens papperstiding kan du läsa om hur kommunen ställer sig till förslaget.