Sverige Mitt enda nyårslöfte är att jag har ätit min sista köttbit. Jag ringer stolt in den nya levande vegetariska maten och ringer ut den gamla döda födan som legat allt för länge på faten. Ringer in framtiden för de utblottade, för klimatet samt för grisen, tjuren och kycklingen i den trånga buren.
Jag ringer med bubblande glädje in frukt, bär, baljväxter, grönsaker, nötter och bröd som ger näring, energi och värme för de miljoner världsmedborgare som hungrar och fryser i den bistra vinternatten. Ringer ut hamburgare, kycklingklubbor och kotletter från foderintensiva köttfabriker som stjäl den medellöses mat, land och vatten.
Jag ringer trosvisst in den tid då luften befrias från djurindustrins kvävande växthusgasångor. Ringer ut koldioxiden från nedhuggna skogar vilka förvandlats till betesmarker, metangasen från djurens av kraftfoder uppblåsta magar och dikväveoxiden från de snabbväxande gödselhögarna.
Jag ringer med kärlek in sanningens och medkänslans anda till den som tvekar och famlar om hen verkligen ska äta kroppsdelar från andra: för djuret vill inte slaktas och samvetet vill inte se djuret dö. Ringer ut lögnens grymma vanemakt från förlegade matbordsideologier: att köttbullarna är härligt naturligt goda och inte döda muskler från en styckad ko vars liv från födsel till död bestod en serie mörka tragedier.
Ring, klocka, ring ut till tystnad och eftertanke mitt i slakteriernas hetsiga larm. Ring, klocka, ring in högt för att hylla den kreativa och goda makt som föder nya gröna kockars skaparkraft.
Min önskan är att du också äter mer vegetariskt år 2013.
Jonas Norberg